twotimesone.blogg.se

Vill bara ha lov nununu, träffa min fina pojkvän och ha julafton med släkten, festa på nyår och njuta varje sekund av den välförtjänta ledighet man fått. Längtar ännu mer till sommaren ändå! Ryser typ.

Let's not worry about our sorrows because the sun will shine tomorrow.

Fin låt, från MQ reklamen.

Det finns många "världens bästa". Världens bästa vän, pojkvän, häst, skor, stad etc. Men det finns bara ett världens bästa band och det är fan The Kooks. Så bäst. Älskar deras musik så mycket. Tröttnar verkligen aldrig på deras låtar. Världens bästa födelsedag var min senaste, den sjuttonde. Stå någon timme innan midnatt den 14 juni på Hultsfred och lyssna på världens bästa band, skrika halsen av sig till låtarna som låter ännu bättre live, lyssna och skrika, tills dagen tog slut och blev till min alldeles egna födelsedag. Svår att slå måste jag säga. Vill bara tillbaka nu, se dem igen, fylla sjutton igen, inte arton, då är man gammal och det vill jag inte bli. Fast man kan ju ha en ung själ så det får väl bli så då i alla fall. Börjar flumma nu, suttit inne i toalettn för länge nu. Bara chillat, rätt nice. PUSS.

 

Onsdagen den 12 december 2012. Kan tänka mig att det många som gifter/förlovar/döper sig idag, det är ju trots allt sista gången någonsin det blir ett sådant datum. Vi har ju trots allt bara tolv månader under ett år (at least for now haha..). 

 

För mig är dagen inte särskilt speciell. Sitter för närvarande på lektion och skiter fullständigt i det jag egentligen borde göra. Men som tur är har jag inte så värst mycket kvar att beta av innan vi går på lov nästa fredag(!!!), som förövrigt kommer väldigt lägligt. Jag har verkligen noll motivation just nu, är trött och sjuk precis som varenda jävla höst/vinter (note to myself: flytta till ett land med stabilt och behagligt väder året om).

 

Nu ska jag börja förbereda mig mentalt inför den engelska lektion som jag och mina bönor ska hålla i. Med andra ord ska jag äta min mandarin och tumbla runt på tumblr :))))

 

Peace out alla alpackalovers (Jonna, pik till dig)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej kompisar! Läget? Med mig är det bra. Snökaos idag som jag tvivlar på att någon i Stockholm kan ha missat. Lite avis på dem som sover över på skolan, har alltid velat göra det någon gång i livet.

 

Hur som haver(?), jag har några frågor till universum.  Varför råkar alltid jag ut för allt? Försöker ni visa människor runt mig hur man inte ska göra? Eller vill ni att jag ska lära mig något? För det gör jag! Hela sommaren har varit fylld med händelser och jag tror jag aldrig lärt mig så mycket om livet än nu. Filosofiskt. Men sant.

Jag uppskattar allt knasigt som händer mig på ett vis, samtidigt som jag ibland bara får nog och drar täcket över ansiktet ibland och gömmer mig för världen. Roligare än att det inte händer något alls försöker jag övertala mig själv då. Sen undrar jag också när det ska få ett slut? Kan jag inte få ta en paus fån livet, till sommaren bara. Skulle vara så skönt att leva ett problemfritt liv. Ett tråkigt liv.

Men å andra sidan älskar jag ju mitt liv.

 

Igår drabbades södra Stockholm av ett strömavbrott som drabbade 81.00 hushåll (inklusive mitt). Jag hade varit och fikat med en gammal vän i stan och när vi skulle ta oss hem gick det inte riktigt så smidigt som vi hade tänkt oss. Tunnelbanan hade också drabbats så vi kom bara till Enskede gård där vi skulle få vänta på ersättningsbussar, men efter att ha stått och trampat snö och hackat tänder i dryga en timme så fick vi tillslut tag på min snälla pappa som sa att han kunde komma och hämta upp oss. Dock var vi tvugna att gå en station bort till Sockenplan och när vi väl kom dit var mina lår så frusna att dom krampade. Fy fan vad ont det gjorde, var på riktigt rädd att jag hade fått köldskador! 

 

Väl hemma bytte jag om till myskläder och virade in mig i mitt stora duntäcke för att försöka tina upp. Vi tände en massa ljus för att överhuvudtaget kunna se något och någon middag kunde vi inte laga - varken spisen, ugnen eller mikron fungerade. Det fick mig verkligen att inse hur beroende man är av dagens teknik, däribland elektricitet. Helt sjukt egentligen. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan min mobil, dator, mikro, elutag etc etc... Men jag fick ändå en liten tankeställare under strömavbrottet och jag är verkligen tacksam för att jag har tillgång till allt detta. Alla har ju faktiskt inte den tillgången och jag tror att det är viktigt att man, precis som med det mesta egentligen, inte tar det för givet. Jag gör det åtminstone inte längre.